Tredje delmålet av 53 avklarat....

...har äntligen passerat 120... 119,9 visade vågen i morse och nu i eftermiddags visade den 119,1. Ja, jag vet... man skall inte väga sig flera gånger om dagen men just idag blev det så eftersom jag verkligen ville se att jag var under strecket.

Får väl passa på att be om ursäkt för den dåliga uppdateringen av den här bloggen... men jag har stått still... det har inte funnits nåt att skriva om... har ingen lust att tråka ut folk med en massa beklagelser över att man inte går ner ett endaste gram. Men nu jävlar händer det saker igen.

Hur går det med maten är en fråga som jag konstant får svara på när jag säger att jag opererats.
Det går åt helvete kan jag säga. Hjärnan vill äta mycket mer än magen tål och fort skall det gå också. Till råga på allt så envisas jag med att jag skall kunna dricka till maten också... AJ AJ AJ vad det gör ont i magen... men men... det kan det vara värt nån gång ibland.
Skall på ett första återbesök nästa vecka och då får vi se vad vågen som visar den verkliga vikten visar... så skall försöka göra en uppdatering här efter det.

En lista om mat och dryck.

• Falafel är INTE gott!
• McDonalds cheeseburgare för tio kronor är en mycket mättande måltid.
• Jag klarar inte av att äta ett helt Happy meal.
• Max cheeseburgare för 15 kronor är en måltid som gör en för mätt.
• Jag kan inte dricka kolsyrade drickor om jag ligger och softar på soffan... då får jag sura uppstötningar.
• Jag har blivit mätt på en banan.
• Falafel är INTE gott!
• En tidigare favorit på mossens, kebab special... räcker en hel dag.
• Har inte provat men tror att en pizza kan räcka i två dagar... om den är i Mossens storlek.
• Har inte vågat mig på alkohol än.
• Har varit tvungen att förklara för en servitör på Hard rock att hamburgaren för 200 var jättegod men att jag pga en magsäcksoperation inte kunde äta mer än två tuggor på den.

Sist men inte minst...
Falafel är INTE gott!

3 dagar efter....

...mår jag sådär... det hugger och har sig i magen emellanåt. Jag "äter" och dricker för jämnan känns det som. Men... är nu nere på 125 men det kan i och för sig vara tyngden av magsäcken som gjort det.
Händelseförlopp Torsdag till lördag förmiddag...

Torsdag morgon blev jag hämtad av min syster och blev körd till nya vårdbyggnaden på Sahlgrenska.
Kvart i åtta blev jag tilldelad ett rum och fick byta om till den charmerande särken... snacka om pinsamt när jag insåg att jag hamnat i ett rum med två käringar och blev tvungen att gå på dass. Det var bara att hålla igen glipan där bak och krypa längs väggen.

Strax efter tio blev jag körd till operation syd, där jag fick en nål i handen och blev liggandes i drygt en halvtimme. Sen blev jag inkörd i själva operationssalen där jag fick tjöta lite med narkospersonalen.
Tio minuter senare säger en kvinnlig röst att nu släcker vi ljuset för dig Petri, God natt!
Och natt blev det, vaknade nån tid senare och var på uppvaket. Mådde som en potta skit och var pissenödig som bara den. Sköterskan meddelade att det är bara att släppa till för jag har en kateter. TJOHOOO snacka om pisseri med frihet.
Fick prata i telefon vid något tillfälle på uppvaket, C hade ring dit... kommer inte ihåg ett dyft av det mer än att jag pratade i telefon. Tidigt på kvällen blev jag körd tillbaka till avdelningen och denna gången hade jag fått ett enkelrum.

Enkelrum i all ära, jag fick ha tv:n helt för mig själv men hur kul var det egentligen i slutändan med bara 4 kanaler att titta på? Fattar inte varför dom inte är kopplade till kabel-tv nätet. Det blev att titta på Dobidoo i fredags. Tjohooo!
Jag måste säga att de sköterskorna jag träffade på var förbannat trevliga... de kvinnliga i alla fall. De manliga upplevde jag som mesar. Visst, ok att man jobbar i ett kvinnodominerat yrke men måste man bli mes för det? En jättekram till Jeanette som var den sköterska som får 5 stjärnor i kanten från mig. Och då är det inga sexuella stjärnor utan helt proffesionella och trevliga sådana. ( Sex är det sista jag tänker på just nu)
Fredagen gick och jag var uppe och gick redan på morgonen. Varför ligga ner när man kan gå var min inställning. Gick fram och tillbaka till balkongen där det var riktigt härligt att andas frisk luft.
Lördagen kom och Jeanette meddelade att jag skulle få åka hem.
Jag packade mina grejjer och väntade, väntade och väntade.
Sicka jävla sölisar läkarna är. Well, well blev utskriven och sen skulle jag ha sjuksrivningspapprena... fick vänta ytterligare en halvtimme.

Nu är jag i alla fall hemma och nu har del tre av min viktkamp börjat. På torsdag får jag börja äta mosbar mat!

Detta får bli dagens sammanfattning.

Matchdagen närmar sig...

Nu är det timmar kvar i tideräkningen...matchvikten för en liten stund sen var 128 kg.
8 kg lättare när jag imorgon skall lägga mig på operationsbordet.

Alla frågar om jag är nervös, det är jag inte... än.
Jag är däremot spänd av förväntan, förväntan över hur mitt nya liv kommer att bli.
Ingen mer snus, inga fler cigaretter och ett nytt lättare jag. Visst, det kommer att ta tid innan jag nått mitt mål men jag kommer att ha det mycket lättare att nå dit.

Jag kommer att kunna springa med barnen, kommer att kunna krypa in i trånga utrymmen på jobbet, jag kommer troligtvis att slippa min diabetes. Det finns en massa saker som jag kommer att kunna göra som jag inte kan nu.

Imorgon torsdag kommer jag att stiga upp innan fem, sitta på dass en stund innan jag ställer mig i duschen och sedan lämnar hemmet för en tur till sjukhuset där jag skall infinna mig klockan 7.00... sen vete fasiken när jag skall opereras.

Det finns en allvarlig sida till det hela också, inte bara bra saker. Som vid alla kirurgiska ingrepp så finns det alltid en risk, en risk för att man blir liggandes. Risken är förvisso väldigt liten vid den här sortens ingrepp men den finns ändå.

Till min familj:
Jag älskar er över allt annat här på jorden.
Elias, isä on aina vierelläs. (Vid behov kan faster översätta)

Till mina kollegor:
Jag trivdes aldrig värst bra på Bravida, därför kom jag tillbaka.

Till mina vänner:
Ni vet vilka ni är och förhoppningsvis vet ni vad ni betyder för mig.

Till mina ovänner:
Ni vet vilka ni är och förhoppningsvis vet ni vad ni betyder för mig.

Om... och jag vill inte måla fan på väggen men utifall att det går helt åt helvete så vill jag att det på gravstenen skall stå att: Jag älskade pizza.

Min kära sambo kommer att vidarebefordra info via min status på facebook.

I'll be back to raise hell!

Dag 18...

Helvetet på jorden är livet ur min synvinkel... det enda jag tänker på är mat. Visst tänker man på kebab och pizza men det är inte det som dominerar... jag vill ha potatis med pölsa, viltfärssås med pasta (med kantareller), ärtsoppa med lök och mycket senap, pytt i panna med rödbetor, blodpudding, potatis med hemmagjorda biffar m.m m.m

Mat, mat mat, mat, mat, mat... överallt finns det mat... hyllorna i affären är fyllda med mat, reklamen vid vägkanten är för mat som kommer på restauranger som ligger utmed vägarna...min kollega sitter och äter gooooa baguetter.
Hur jävla gott hade det inte varit med en Bigmac... den som man i vanliga fall inte äter... det finns ju nått meal där man får två...eller varför inte ett Happy meal... den kan man ju få enligt tallriksmodellen... jag kan ta det till frukost, lunch och middag... allt enligt tallriksmodellen.

Hur många kalorier finns det i en kebabrulle? 
Jag skulle nog kunna äta en utan sås om det är så att det är just såsen som är boven. 

Kan man ta de 1000 kalorierna och dra i sig dom på ett bräde?
Jag kan mycket väl tänka mig att ligga still resten av dagen bara för att man inte skall göra av med allt för många kalorier.

Allt kommer att sammanfattas i mina memoarer... Confessions of a hungry bastard.

Skämt och sido... men det är väldigt mycket tankar kring mat.
På torsdag är det dock dags...då skall kirurgen skära i mig.
Nervös? Näe, nervös är fel ord. Spänd stämmer mer.
Sen kan jag ju trösta mig med att nästa vecka kommer jag kanske kunna dricka yoghurt.
Får se om jag hinner uppdatera nån mer gång innan operationen, i annat fall så hoppas jag att jag kommer ut från sjukhuset levandes på lördag.

Dag 5...

...helvete vad seg man är. Man förväntas leva som vanligt med en tredjedel av energitillförseln.
Slarvade lite i helgen dock men det är inget jag talar högt om... men men... aktuell vikt 134,9 kg...tjohoo... det går neråt med stormsteg ändå.
Varit i Malmö och jobbat idag... blev pulver frukost och frukost... 5 och 8... sen blev det ingenting...sen blev det ingenting...sen blev det ingenting och när vi skulle åka vid 18 så smet jag in på Lidl och köpte riskakor med choklad på... 400 kcal på ett bräde. Nu är klockan 22 och jag skall värma mig ytterligare 200 kcal och sätta mig soffan.

Fakta.
Lidls sockerfria energidryck innehåller 4 kcal per 100 ml.
Willys sockerfria energidryck innehåller 3,5 kcal per 100 ml.

Intresseklubben har antecknat och jag skall sätta igång och värma 2 dl vatten för att sedan blanda det med nutriletts krispiga och krämiga kycklingsoppa...yummie...

Dag 1...

F*n vad jag är hungrig... det är nästan som på tecknad film att man ser mat överallt. Jag var väldigt sugen på att köpa mig en hamburgare i eftermiddags men jag stod emot.
Jag skall klara det om det så är det sista jag gör.

Varit i Malmö och jobbat idag... det har hållt tankarna på annat håll periodvis.
Pulvret jag köpte smakar inte gott... den har en svag smak av kaffe och en stark smak av brända kakor... BLÄ!
Får införskaffa ett annat som smakar lite bättre.

Kirurgen som jag träffade igår satte mina tankar i snurr vilket påverkade nattsömnen.  
Skall jag få en gastric bypass eller inte? Var bara tvungen att ringa sköterskan på avdelningen.
Nej, det verkar inte som om jag kommer att få en gastric bypass... den förste kirurgen som jag träffade i våras skall prata med mig när jag skall in för en narkosbedömning imorgon.
Han kommer att berätta om sleeve gastrectomy. (att jämföras med gastric bypass)
Detta är en annan sorts operation på magsäcken som kommer att ha samma effekt på mig som en gastric bypass...enligt sköterskan. Skall bli intressant att prata med kirurgen imorgon.

20 dagar kvar.
Imorgon skall jag väga mig för skojs skull.

It begins...

...ja, nu sitter jag här. Mätt och belåten efter en alldeles underbart god pizza. Troligtvis den sista pizzan jag kommer att kunna äta upp helt. Imorgon är början på något helt nytt, ett helt nytt liv. Jag börjar förbereda ett ingrepp som kommer att förändra allt.

Jag skall börja med att gå tillbaka lite drygt två år.

Den artonde mars 2008 fick jag en remiss till kirurgmottagningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset här i Göteborg. Remissen gällde en gastric by-pass operation. Jag och min läkare hade kommit fram till att det skulle vara en bra lösning på mina viktproblem.
Problem och problem... jag har aldrig varit smal men jag har mått bra ändå. På senare år har jag dock utvecklat diabetes och ulcerös colit. Det sistnämnda är vad jag förstått som ett magsår som sitter i ändtarmen. Skitkul bokstavligt talat.
Resten av 2008 passerade med vetskapen att jag skulle få vänta minst ett år.
2009 kom och ett år passerade sen jag fått min remiss. Det året gick utan några som helst besked.
2009 blev 2010 och så helt plötsligt i slutet av januari dimper ett brev ner i brevlådan från kirurgmottagningen.
Jag skulle äntligen få komma på undersökning...snacka om att jag blev besviken då det bara var ett informationsmöte. Brevet som hade skickats ut hade formulerats fel och vi var flera som blev besvikna.
Det som sas var att verksamheten hade legat nere men att man nu startat upp den igen. Vid ett personligt samtal med kirurgen sa han att han hoppades att min operation skulle kunna genomföras i år.
Månaderna gick och under sommaren började jag misströsta och började fundera på att söka tid för operation över hela landet. Faktum är att jag skulle ringt denna veckan om inte...telefonen hade ringt i fredags (3/9 2010) och jag blev tillfrågad om jag fortfarande var intresserad. Självklart var jag det! Jag fick en tid för inskrivning idag (8/9), en tid för narkosbedömning på fredag (10/9) och en tid för operation i slutet av månaden. (30/9)

SHIT!!! Dags att bli nervös, kallsvettig och väldigt glad. Äntligen skall det ske!

Idag var jag på inskrivning... jag vägdes och mättes. 170 lång, 136 kilo tung och 140 i omkrets.
Fick en massa information och en massa instruktioner samt ett samtal med en av kirurgerna.
Kirurgen satt under det personliga samtalet och tittade i min journal.
Helt plötsligt utbrister han - Du har ju ulcerös colit.
-Ja det har jag svarade jag.
-Vi opererar inte personer med Morbus Crohn och ulcerös colit.
-Jo men sist jag var här så sa den andra kirurgen att det inte skulle vara något problem.
-Det måste jag kolla upp med honom.
Sagt och gjort går han ut ur rummet för att efter nån minut komma tillbaka och säga -Ok, det stämde det du sa. Det var inte för att misstro dig utan jag trodde det var en policy.
Petri 1 - Kirurgen 0

Well, well... nu sitter jag som sagt här. Mätt och belåten. Den sista måltiden är intagen... det lät dramatiskt... den sista fasta måltiden, nästa blir om nån månad.
Nu skall jag gå på en så kallad LCD (low calorie diet). En pulverdiet fram till operationen om tre veckor. Det kommer inte att bli lätt men det måste gå.

Får hoppas att min omgivning ger mig det stöd jag behöver så att jag kan starta ett nytt, hälsosammare liv.

Viktinfo inför dag ett... efter pizzan och mätt med vågen här hemma.
138,2kg

Skall göra mitt bästa för att verkligen uppdatera denna blogg både innan och efter operationen.